Oktoberstenen

[Chorus] Här vilar en okänd vandrare Orden ekar i min själ Oktoberljuset faller mjukt Över sten och höstens stjäl Jag ser dig i varje viskning I vinden som drar förbi En tystnad som talar starkt Till mitt eget inre liv [Verse 1] I Skogskyrkogården, en oktobersöndag Min slitna kappa, färgen bleknar bort Jag går bland gravarna, löven dansar En ensam vandrare, en tyst och stilla sort Varje steg ett knaster, ett lågmält ljud Som speglar tankar, drömmar, sorg Jag stannar till vid en gammal sten Med mossa klättrande, en grönskande borg [Pre-Chorus] Och jag hör ett svar, fast inget sägs En viskning från ett annat sekel Du var en resande, en själ på drift Nu bara minnen, skrivna i ett tjäll [Chorus] Här vilar en okänd vandrare Orden ekar i min själ Oktoberljuset faller mjukt Över sten och höstens stjäl Jag ser dig i varje viskning I vinden som drar förbi En tystnad som talar starkt Till mitt eget inre liv [Verse 2] Ett ljus faller på en bänk av sten Som stationsnummer, en plattform kall Jag ser en resa, en början, ett slut En historia gömd bakom varje vall Kanske möttes vi, en gång för länge sen I en stad som denna, en annan tid Nu står jag här, en annan resenär Med samma längtan, samma strid [Bridge] Din gravsten viskar hemligheter Om resor som aldrig tog slut Om drömmar som förblev ouppfyllda Ett liv som levdes, minut för minut Jag andas in din tystnad djupt Och känner en koppling, stark och sann Vi är alla vandrare på denna jord Under himmelen, som bara fann [Chorus] Här vilar en okänd vandrare Orden ekar i min själ Oktoberljuset faller mjukt Över sten och höstens stjäl Jag ser dig i varje viskning I vinden som drar förbi En tystnad som talar starkt Till mitt eget inre liv