Mormors stuga

[Chorus] Solens strimmor över trägolvet faller, Sommarvindens doft, den mig kallar. Vid mormors stuga, där tiden stod still, Ett eko av skratt, en längtan som vill. [Verse] En julieftermiddag, ljuset värmer så, Genom persienner mönster svävar på. Utanför gungan rostig knarrar i vind, En gammal radio viskar sommarsånger mild. Jag känner igen varje skrovlig detalj, Doften av salt, den eviga våg. [Pre-Chorus] I köket jag står, med ett hjärta så tungt, En låda jag öppnar, där minnet är lugnt. Ett brev gulnat av tid, med en handstil så svag, Om drömmar som frö, från en svunnen dag. [Chorus] Solens strimmor över trägolvet faller, Sommarvindens doft, den mig kallar. Vid mormors stuga, där tiden stod still, Ett eko av skratt, en längtan som vill. [Verse] En handskriven etikett på en burk med blå sylt, Spruckna snäckskalsklockor, ett mjukt och milt ljud. Jag följer bleknat bläck, en historia gömd, Om drömda färder, modig och jämnt. En längtan till havet, en resa hon önskat, Men livet tog fart, och drömmen har slocknat. [Pre-Chorus] Jag ser hennes ansikte, milt och så klart, I varje enskild detalj som hon sparat. En tår på min kind, en viskning så tyst, För allt som var enkelt, och för evigt mist. [Chorus] Solens strimmor över trägolvet faller, Sommarvindens doft, den mig kallar. Vid mormors stuga, där tiden stod still, Ett eko av skratt, en längtan som vill. [Bridge] Den rostiga gungan, den gungar så sakta, Som om den vill berätta, om tider som sakta. Och radions brus, en melodi så svår, Som bär mig tillbaka, till den svunna vår. [Verse] Jag stänger lådan, med ett sista farväl, Till drömmar som levde, i ett svunnet kapell. Men minnet består, i solens varma sken, Vid mormors stuga, vid havets ren. [Chorus] Solens strimmor över trägolvet faller, Sommarvindens doft, den mig kallar. Vid mormors stuga, där tiden stod still, Ett eko av skratt, en längtan som vill. [Outro]