Fyratusen år före gryning

[Chorus] När ljusår sväljer fingeravtryck i natt Ser han norrskenet, en grön låga så matt Från observatoriets kupol, en skälvande syn I Stockholm, fyratusen år före gryning [Verse] Klockan slår fyra, vakten står ensam kvar Bland stjärnkartor, där ingen riktigt tar Sig tid att se, han drar ett streck i sin bok En skiss av himlen, en brusten evig krok [Pre-Chorus] Stålfackets kyla mot hans hand, en djup vibration Ett eko från forntiden, en uråldrig ton Som pulserar i märgen, en kosmisk resonans Medan staden där nere sjunker i sin kvantdans [Chorus] När ljusår sväljer fingeravtryck i natt Ser han norrskenet, en grön låga så matt Från observatoriets kupol, en skälvande syn I Stockholm, fyratusen år före gryning [Verse] Han ser genom linsen, ett ögonblick fruset Av ljus som färdas, ett universum slutet Och ändå så öppet, en hemlighet stor Som bara han ser, där ingen annan bor [Pre-Chorus] Stålfackets kyla mot hans hand, en djup vibration Ett eko från forntiden, en uråldrig ton Som pulserar i märgen, en kosmisk resonans Medan staden där nere sjunker i sin kvantdans [Bridge] Bläcket kryper långsamt, över kartans linjer En hemlig kod, som ingen annan finner Han ritar och suddar, ett evigt försök Att fånga det som flyr, ett flyktigt ögonblick [Chorus] När ljusår sväljer fingeravtryck i natt Ser han norrskenet, en grön låga så matt Från observatoriets kupol, en skälvande syn I Stockholm, fyratusen år före gryning [Outro]