Stenens puls

[Chorus] Stenens puls i min hand så kall, viktnamnen väcks ur sin mull. Fågelmolnet, en grå slöja drar, under tornet där tiden står. Ett viskande eko, förlorat i natt, från en tid som var, med en hemlig skatt. [Verse] Klocktornet tyst, en skugga så lång, ljusets flämtning, en ensam sång. Den sista timmen, innan gryningens ljus, blåser genom denna gamla kyrkas brus. Jag bär min lampa, genom dimman av grått, ser runor som glimmar, en hemlighet så gott. [Pre-Chorus] Stenens ådror, de känns så djupa, medan daggens tårar sakta stupa. Ett rådjurs rop, i skogen långt bort, förstärker känslan av en uråldrig ort. [Chorus] Stenens puls i min hand så kall, viktnamnen väcks ur sin mull. Fågelmolnet, en grå slöja drar, under tornet där tiden står. Ett viskande eko, förlorat i natt, från en tid som var, med en hemlig skatt. [Verse] Jag ser namnen, de gamla och svåra, från en tid då hjältar kunde såra. De ristades hit, med en glömd styrka, nu lyser de upp, som en svag lya. Askans sista rest, på golvet så kall, minnet av liv, ett oändligt fall. [Pre-Chorus] Stenens ådror, de känns så djupa, medan daggens tårar sakta stupa. Ett rådjurs rop, i skogen långt bort, förstärker känslan av en uråldrig ort. [Bridge] Varje spricka, en historia bär, från vikingars tid, en svunnen värld så kär. Jag står här ensam, med mitt ljus och min tro, ser ekot av dem, som en evig bro. [Chorus] Stenens puls i min hand så kall, viktnamnen väcks ur sin mull. Fågelmolnet, en grå slöja drar, under tornet där tiden står. Ett viskande eko, förlorat i natt, från en tid som var, med en hemlig skatt. [Outro]